Kortinköp

Japp, då har man köpt simkort! Inte bara simkort förresten, utan ett ett kombikort som även innefattar tillgång till styrketräning. Kortet var tvunget att testas med en gång så jag började med en kortis i gymmet. 15 minuter ben, vilket jag tänkt ska bli en stående manöver ett par ggr i veckan. Efter styrkan så var det bara att svida om till "badbralls".

60 minuter i bassängen där jag blandade hej vilt. Lite frisim, lite bröst, lite fenor, lite paddlar och även en dolme då och då. Funkade hyfsat, men det kändes att det var ett tag sedan. Totalt skrapade jag ihop 1900 meter.

Idag blir det en stund på trainern innan det är dags för kundmingel på jobbet.

KUL...NOT!

Skitpass! Hade jag varit en häst så hade de avlivat mig bums!! Jag får lägga ner löpningen ett tag (läs flera veckor) och köra alternativt.

Published with Blogger-droid v1.6.3

Nya metoder

Vila funkar onekligen inte! Jag har vilat i flera omgångar, olika lång tid och varit smärtfri när jag gjort lättare aktiviteter. Så fort jag börjar springa så kommer smärtan i vaden. Fruktansvärt frustrerande!! Ny tänker jag testa en ny metod! Fortsätta springa! Jag ska köra på med lättare löppass varvat med styrka för vaderna. Eftersom det inte förvärras när jag springer så kanske detta kan hjälpa...vem vet...

Igår körde jag en mil, i hyfsat tempo, vilket fungerade sådär...

Smärtfri träning

Tänk vad skönt det kan vara att köra ett träningspass utan att känna smärta någonstans! Ikväll satte jag mig på trainern och körde ett riktigt tufft pass. 60 minuters målande, utan några smärtor i varken lår eller vader. Gött!

Imorgon hoppas jag kunna köra ett löppass, som blir bra mycket bättre än senast.

Published with Blogger-droid v1.6.3

Nystart

Nu förstår jag varför det gick som det gjorde i lördags. Jag är ljusår från något begrepp som brukar kallas form! Mina ben har varit som stockar sen i lördags och igår tyckte jag det var dags att mjuka upp dem med ett lätt återhämtningspass. Jag har nog inte sprungit sämre sen i början på året! Helt otroligt! Verkande ben, en vad som trilskades (igen) och en puls som skenade. Allt detta trots att jag låg mellan 5.20-5-30-tempo... Vad är det som är fel!?

Mitt mål är att varva lätta löppass med pass på cykeln samt även lite simning. Jag ska även försöka smyga in lite styrka tillsammans med simningen. Detta ska jag köra en månad för att sedan FÖRSIKTIGT trappa upp träningen igen. Jag ska inte göra om misstaget som jag gjort de senaste två åren...

DNF

Jaha, det var det... Det gick som jag fruktade, vilket innebär DNF med feta bokstäver!

När jag stod på startlinjen hade jag ingen aning om min egen form eller om vaden var helt OK. Det som inte kändes bra var pulsen som låg på 110 innan ens startskottet gått. Är det The fucking Struma som gäckar mig igen!? När skottet gick och fältet rusade iväg, så rusade även min puls. 170! Tror inte jag var under 165 en enda gång under loppet, vilket är skyhög puls för mig.

Trots pulsen så försökte jag ligga runt 4.45-tempo. Jag tänkte att det får bära eller brista, och brast gjorde det så småningom. Vi var tre killar som löpte ihop och i för mig, en perfekt fart. Men redan efter 10 km kände jag att något var fel. Benen började redan här att stumna och det är liiite väl tidigt!

Halvmaran avverkades på 1.42, vilket är sju minuter långsammare än senaste tävlingen för en månad sen. I normala fall skulle inte farten vara något problem, men nu var det nog inte normalt... På femte varvet, vid 26 km tog jag beslutet att stiga av. Låren var helt slut! B.A.J.S!

Det enda positiva med loppet var att skadan verkade läkt. En läkningperiod som dock verkar ha kostat allt för mycket.

Nu är det vila idag och sen imorgon gör vi en nystart! Hade planerat att köra en viloperiod efter maran, men p.g.a. skadan så har jag fått tillräckligt med vila. Nu jävlar!

Det drar ihop sig

Två dagar kvar till maran och jag har ingen som helst aning om var jag står. Hur är benet? Inte en aning! Jag känner inget i vila eller när jag går. Hur är formen? Formen vet jag ännu mindre om. En sak vet jag, och det är att upplägget INTE varit optimalt! Jag har inte kunnat träna vettigt på en månad och det var inte riktigt det upplägget jag var ute efter.

Jag kommer förbereda mig för lopp. Jag kommer stå på startlinjen på lördag. Jag kommer börja springa. Om det håller? Det får vi se. Det är mycket möjligt att det står DNF i rubriken här på söndag. Mitt mål på 3.30 får jag antagligen avskriva, men det kommer ett nytt lopp nästa år...

Låg

Jag är låg! Vaden/benet/underbenet vägrar läka! Jag känner ingenting i vila eller när jag går, men vid minsta löpsteg så gör sig skadan påmind. Jag lever på hoppet men har dragit ner förväntningarna på mig själv ganska så ordentligt. Just nu handlar det om att överleva loppet, som för övrigt verka gå i kanonväder! SMHI lovar strålande sol och 8 grader (vintern är tydligen på väg).

Aldrig får man vara riktigt glad

Måndagens hyfsade löppass följdes av tisdagens smärtor och en onsdag där löpning är struket från schemat. Ena stunden har man ont i vristen, för att nästa ha ont i vaden. Jag har aldrig varit med om att det varit så svårt att lokalisera smärtan. Vi får se var smärtan sitter imorgon...

Hoppet lever

Det är nu man vill vara ute i naturen. Det är nu löpningen är som vackrast. Det är nu som löpningen brukar kännas som bäst, när luften är fylld av syre. Det är nu jag är skadad!

Igår provade jag återigen lyckan och det var väl inte helt hundra, men inte heller någon katastrof. Körde en lugn mil där jag provade på lite fart under ett par km. Kroppen svarade! Hade lite känningar av vaden/vristen i början av passet, men det släppte efter några km. Jag avslutade med en rejäl omgång stretching. Hur det känns idag? Inte helt hundra, men kanske runt 80...

Jag har tagit beslutet att springa nästa lördag om jag är hyfsat smärtfri, sen får vi se om det håller. Måste jag stiga av, så måste jag.

Idag är det vilodag!

Vecka 39

En vecka som bara bestod av ett löppass, men desto fler timmar på trainern!

6 pass
356 minuter
8 km löpning
5 pass på trainern

Jag känner inte av min skada alls just nu. Frågan är hur det känns när jag belastar på riktigt. Ikväll är det dags att prova! Fungerar det inte så vänder jag hemåt direkt...

Bättre och bättre dag för dag...

Jamän, jag är nog på gång! Just nu känns det inget när jag går, vilket är ett steg i rätt riktning. I morse när jag hoppade upp hade jag inte ens ont i hälsenorna. Skumt men gött!

Som vanligt vaknade jag tidigt, strax efter sju idag. Det första jag tänker på är trainern! Vilket pass ska jag köra idag, funderar jag tyst för mig själv där jag ligger och drar mig i 30 sekunder. Kan tala om att det blir nog ett riktigt power-pass med mycket motstånd!

Igår inledde jag helgen med ett 75-minuterspass för att sedan gå på lokal och äta. Det var inte vilken lokal som helst, utan Malmös finaste vinkällare med en buffé som slår det mesta! Fisksoppa, sill, laxtårta, marinerad oxfilé, parmaskinka, rostbiff, fläskfilé, lammracks, lasagne, tårtor, ostar...jag skulle kunna hålla på hur länge som helst! Det slank nog ner en och annan kalori där. Men som Rune Larsson sa, jag har aldrig träffat en kalori som jag inte tycker om! Hej på er!