I början av dagens pass kändes det som om någon satt en bedövningsspruta i varje ben. Långpasset i torsdags satt låren och det gick allmänt tungt!
Första 8 km skulle gå i lugn fart för att sedan öka sista 6 och där försöka hålla 4:34-fart. Detta kändes som en utopi första km, men när jag väl ökade efter 8-passeringen vaknade benen till liv. Sista sex avslutades i 4:26-tempo, dessutom utan större problem.
Nu känns det som om man är väl värd en öl eller två. Kanske dessutom ett glas vin...
Race report: Berlin marathon 2025
1 vecka sedan
0 kommentarer:
Skicka en kommentar